thematterbegun

Idag är jag ledig och det är världens finaste värder ute. Det känns som det är sommar och det är säker 18 grader. Med korta ärmar gå jag ut i solen. Varma vinder smeker min kind och jag tar ett djup andetag och njuter av sommarvärmen trots att det bara är mars månad.. livet är underbart. Mitt hjärta fylls av välbehag.. Men anledningen till att jag började skriva var inte hur underbart livet är , Nej det var för att jag har problem som jag själv har svårt att lösa. Jag känner inte igen mig själv!! livet är underbart men inte för mig!! Det suger!!! Jag har allt jag kan önska eller i alla nästa. Jag har inget att klaga på egentligen.. MEN ÄNDÅ MÅR JAG PISS.. Kan någon hjälpa mig??

Mina problem är:

Jag tänker för mycket och vill ständigt utvecklas vilket gör att mina KRAV på mig själv blir så höga att jag bara vill SPY!!!

Jag trivs inte i min kropp då jag älskar att träna och aktivera mig. Nu känner jag mig bara fet och ful och förmår mig inte att träna.. Varför???

Bara jag kan lösa dessa två har jag kommit lång på vägen... Men motivationen finns inte och då halkar viljan iväg..

Min bok står tom. Alla vita sidor får mig att få ångest istället för att se vilka möjligheter jag har!! HJÄLP SNÄLLA!!!!

Min favorit bland sprinskor.

En  stabila mängdträningsskorna. Skon är för löpare med normal pronation eller överpronation.



Det är här höstens -11:as modell..

Nu vill jag ha ett par nya!!

Här kan man köpa dem: http://sortiment.se/sv/loparskor/113-asics-gt2160-herr.html

Nja jag är så trööög.. Varför kan jag inte rycka mig i kragen och forma min kropp till en välsvarvad och snygg!!

Nu är jag blek och fet!!



Så här SKA jag se ut till sommaren!!!



eller så här:

Solen skiner och det är varmt ute det gör mig glad och varm innombord!! Jag märker hur jag ler!! Men samtidigt har jag en känsla i kroppen av obehag!!! Jag mår piss samtidigt som jag är glad för att det är vår?? Varför mår jag inte bra??

Det enda jag vill är bara att sitta i ett hörn och grina!! Mot människor omkring mig försöker jag vara glad och jag känner mig som ett stormigt hav. Vågor av gädlje samtidig som vågen slår över och jag blir påmind över min dåliga mående.. är det inte konstigt?? Vad har jag att må dåligt över???

Varför känner jag så här!!



Jag är inte hel!! Jag är inte mig själv!!

Var finns du?? Var tappade jag mig själv?? Jag som var så stark och klarade allt!! Jag som ville alla väl och gjorde allt för att hjälpa!! Jag som ofta tränade och älskade livet!! Eller? Har det alltid varit så här??

Är det för jag har flyttat och fått nya vänner?? Kanske saknar jag mitt gamla hem, tryggheten alla pappade ord från mina vänner. Den starka känsla av andra tror på mig!! 

Är det för jag fått mer ansvar och jag ställer högre krav utan att någon finns där och stöttar mig!!

Jag hatar alla krav, jag vill bara vara mig själv och leva mitt liv. Jag vill ha äventyr och åka snowboard varja dag!!

Varför förverkligar jag inte mina drömma??


Många frågor fulla med bortförklaringar!!

SLUTA TÄNK BARA GÖR!!!

Det har hänt en hel del de sista dagarna. Det har både varit posetiva och negativa händelser.

Tyvärr har jag kommit av mig i min viktnedgång.. =(

Men idag är det en ny dag med nya tag och möjligheter!! Jag har bestämt mig för att börja löpträna igen, nu när solen värmt bort isen från marken och värmen börjar komma tillbaka..

Jag har även planer på att anmäla mig till nästa års Vasalopp! Då har jag verkligen något att träna till. Funderar på att köpa sidor nu när vintern börjar ta slut för att få ett bra pris!



Varför måste jag ställa så höga krav på mig själv? Jag vill bara vara och leva i nuet? Men jag har svårt för det :(